Nu var det ett tag sen jag skrev här,haft lite fullt upp, kom hem från Stockholm idag,varit där nere i 4 veckor nu.Gissa om det var skönt och komma hem?=)Omg!
Mycket har hänt mycket har jag lärt mig, men en sak,att vänner sviker än efter en evig vänskap är nåt jag aldrig kommer att acceptera!No way!

Okej alla gör fel,det är aldrig bara ens eget fel,men att inte kunna ta sina egna fel och bara skylla ifrånsig,mycket låg stil,såna vänner klarar jag mig faktiskt utan!Eller rättare sagt,det är inte ens en vän för mig,sånt går bort direkt för mig.

Har funderat på det här med och förlåta folk!

Vart går gränsen då inte ett förlåt räcker till?

När är man för snäll,eller dum snäll kanske det heter?!

Jag har själv gjort många fel,många personer besvikna,MEN,jag har lärt mig av det,jag kan stå för mina fel,även jag gör fortfarande fel ibland,jag skyller inte på alkoholen eller nånting! Jag tar tjuren i hornen då jag själv gjort fel,men därimot tar jag inte skit för nåt jag inte gjort! Fattar bara inte en grej,varför ska jag alltid ha en sån jävla otur,nu när man ÄNTLIGEN har börjat om på nytt,det är som att man får synda för allt som varit tidigare! Blir ju aldrig bra.. Men från och med detta som hänt nu,ni nära vet ju vad så kan jag bara säga en sak,Jag har svårt och ta in folk i mitt liv men när jag väl gör det så gör det så ont och bli sviken! Men,hellre få och nära en många och yttliga!

 Nå väl,ska umgås med La Familja nu :) Ska försöka skriva mer här:) P&K!

Baby! Du svek mig,du svek mig så det gjorde ont,jag vill förlåta dig,att allt ska vara som förut men det går inte:'(

Det gjorde för ont det du gjorde!