Livet rullar på.. Har träffat gamla barndoms vänner,lärt känna nytt folk med mera. Haft en bra tid sen sist jag skrev.. Men är så förvirrad på ett sätt.. Vill göra så mycket men blir att man gör så lite.. Är så dålig på det här med visa min uppskattning åt mina vänner,ber så hemskt mycket om ursäkt,ni vet ju att jag älskar er alla,ni är underbara,tveka aldrig på att jag tycker det.. Samma familjen,vad skulle jag göra utan er?!

Jag vet att jag är svår person vissa gånger,men det är bara så jag är som person.. Menar absolut inget dumt med det..

Tänker mycket på gamla goda tiden,hur allt var,allt vi gjorde!

Men det enda man har kvar är minnen!

Sen har jag funderat mycket på det här med och hitta den rätta, hur fan ska man veta att det är den rätta? Man måste ju ge det en chans för att få veta det..Klart man kan bli sviken och sårad efter vägen,men då var det inte den rätta,men man får ju inte veta det först man ger det en chans..

Jag vill ge dig en chans,eller har redan gett dig en chans,har inte blivit besviken ännu,tror nog inte att jag kommer och bli det heller.

Dig kan jag prata med om allt känns det som.

Inte ofta man hittar en sån person på så kort tid,känns som att man har kännt dig mycket längre än vad man har.. Mycket positivt...

Så med andra ord,tycker om dig,men på vilket sätt, det vet jag inte ännu..

Det visar sig med tiden!

Nä,nu ska jag göra nå nytta!

My friends,take care<3 P&K!